blogg om hundliv

I lördags hade vi kennelträff här.
Vi skulle haft det i slutet av augusti men jag fick ju någon konstig yrsel dagen innan och det slutade med en ambulansfärd till sjukhuset och en sjukhusvistelse den helgen så det blev inställt. (det verkade som att det var för mycket blodtryckssänkande medicin i kombination med väldigt varmt väder vilket gav lite vätskebrist så var inte så allvarligt som det lät)

Men nu fick vi till det och det var ett gott gäng springrar som kom hit tillsammans med sina härliga hussar och mattar. Så här någon dag efter så det som lämnar mig mest med intryck är att så många otroligt härliga människor jag fått lära känna genom de valpar som fötts här. Så snälla, genuina,hjärtliga människor. Även om vi inte umgås varje dag så är jag ändå oerhört glad att det finns så många fina människor i mitt liv. En del träffar jag oftare och en del mer sällan, många har jag tätare kontakt med genom sociala medier – som inte bara är av ondo!! – och en del har jag kontakt med när det behövs, men jag försöker att finnas till när mina valpköpare behöver råd och stöd. Tid är ju tyvärr min bristvara, att vara ensamstående mamma med intensivt 7-årigt barn är inte alltid helt lätt men jag försöker räcka till så gott jag kan!

Vi blev varjefall ett härligt gäng, till och med Gud var med oss, han hade sagt regn hela dagen tidigare i veckan men ändrade sig och gav oss lite sol och inte en enda droppe regn. Kanske inte helt vindstilla men ändå hyfsat okej. 
Vi började med en tipspromenad med spaniel/tränings/kennelrelaterade frågor och en apporteringstävling där poängen från tipspromenaden slogs ihop med apporteringen och totalsegrare där blev Malte och Jonas! Stort grattis till er i denna  prestigelösa men roliga tävling!
 

Sen visade jag hur man trimmar en springer, det är ju inte så himla avancerat att hålla en snygg vardagsklippning,  speciellt inte om man håller i ordning på pälsen på rygg och sidor. Öron,tassar och svans klipper man ju ändå så där spelar ju inte så stor roll om det har blivit lite långt men när de får för mycket päls på ryggen och sidorna, ja då är det inte gjort på en halvtimma att snygga till.
Ibland om jag snabbt vill snygga till mina så rakar jag öronen och drar med coatking och en tät kam – använder en tät luskam – på ryggen och på väldigt kort tid så ser de rätt ok ut!
Jag klipper mina med 2-3 veckors mellanrum, går det längre tid än så så kan jag tycka att de ser lite ovårdade ut. Jag borstar och kammar dem ca 1 gång per vecka. Jag har flera gånger fått frågan av valpköpare som frågar efter valpar och MÅNGA har sagt:  "För det räcker väl att man klipper dem ca 3-4 gånger om året?" Jag svarar :- Eehh, nä, jag klipper mina varannan, var 3:e vecka för att de ska se prydliga ut och en del ser lite förvånade ut då…
Ja, det blev då crash course i spanieltrimmning och sedan klippning av lite bångstyrig valp som behövde snyggas till

Medan jag klippte vidare så visade Jenny som har Dino upp Nosework och vi hade även satt upp en enklare rallylydnadsbana.
Under tiden hade jag tänt grillen och medan jag friserade vidare så grillade Manne (Elin med Stella snälla sambo) hamburgare och korv för glatta livet. Tack snälla Manne för det!
Till nästa år så kommer jag definitivt ha en som hjälper mig med ”marktjänst” dvs håller koll på grill,kaffe,te mm! Förra gången var min snälla mamma här men ville inte ta hit henne med tanke på allt det här med corona mm.
Vi fick till några gruppfoton med. Alltid kul att föreviga alla! Tusen tack för denna gång, jättekul att se er alla!!

Dagen efter öste regnet ned och det var halv storm här så det kändes verkligen som vi valde rätt dag !
Jenny och Fredrik (Dinos ägare) stannade kvar och Fredrik satte upp ny belysning i min träningshall, det var ju rätt så trötta gamla lysrör där innan men nu ser vi lite bättre. Tack Fredrik, du är en klippa!
På eftermiddagen tog jag och Jonna och hundarna det lugnt och jag började läsa i Jenny Wibäcks bok ”Starka tillsammans”. Jag fick den av ”min” Jenny, dvs Dinos matte, har bara läst något kapitel men är så bra att bli påmind om varför man tränar, för visst är det för att man ska ha roligt tillsammans med sin hund? Det är varjefall varför jag gör det men ibland kan jag känna att jag tappar bort det i jakten på poäng och meriter. Ska verkligen påminna mig själv om att hitta glädjen i själva träningen igen. Att hitta det roliga tillsammans med mina hundar. Som är mina bästa kompisar!

19 Oktober
Oj det här var en ofantligt lång måndag!
Jobb med Svedea större delen av dagen, sen var det dags för valpkurs och sen när jag kom in så skulle några valpar försäkras in. Så kan det vara vissa dagar medan andra dagar kan vara lugnare. Jag gillar ju inte att ha ett slentrianmässigt jobb så jag kan ju inte klaga för det har jag verkligen inte!

Valparna var jätteduktiga, det var avslutning på valpkursen idag, måste ju säga att de har gjort fantastiska framsteg! Fina fotgåenden, bra kontakt med sina förare, flera har en väldigt fin på och av knapp – vilket jag verkligen gillar! – och duktiga förare som fått en fin tajming. Extra kul att det har varit blandade raser och användningsområden men grunden är ju i princip detsamma för alla ändå. Kontakt är A och O för mig.  Om någon vecka börjar nästa valpkurs och även vardagslydnad så då kommer nya hundar och förare hit, ska bli väldigt kul!

Jag själv och också varit på kurs, igår åkte jag ner till Halmstad och Hanna Nilsson på kennel BlåGul. Det var rallyträning, mästarklass, vi var ett gott gäng som tränade under dagen.
Hanna hade satt upp en bana, först fick vi gå en gång och sen fick vi lite tips och sen gick vi en gång till. Sen hade Hannas man Lasse fixat lunch med goda hamburgare, efter det gick vi en ny bana.

Väldigt nyttigt att åka iväg och träna, jag måste verkligen bli bättre på det! Hanna filmade oss med, är ju så bra att se sig själv på film, då ser man de små felen man gör. Det jag framförallt ska träna på är mitt fotgående och få en ännu bättre följsamhet. Coco har bra följsamhet men vi behöver bli ännu stadigare och speciellt på högersidan, jag behöver bli bättre på att gå i samma tempo och vara stadigare med händerna. Jag behöver gå ganska raskt för att hon ska gå med i bra tempo men förhoppningsvis kanske kunna gå i något lugnare tempo och att hon har bra följsamhet ändå.

Det var en väldigt bra dag och kul att träna för någon och Hanna är också duktig på att se detaljer och bra på problemlösning!

Vi hann med att ta upp Maja med, vår båt som jag köpte förra året.
Det har verkligen varit en helt fantastisk sommar, att kunna åka ut en sväng på havet, ta med lite god mat ut, slänga i ankaret och bada ifrån båten.
Min enda besvikelse var att Kräftvagnen som ligger precis vid min båt inte var öppen så som jag hade trott. Den har endast varit öppen 2-3 gånger när jag varit där. Var otroligt sugen på att äta kräftor, det var öppet, jag beställde och så visade det sig att de inte tar varken kort eller swish!! Endast kontanter och det har jag sällan på mig. Så den planen sprack totalt. Visst man kan ju ta ut kontanter men kryllar inte direkt av bankomater här direkt...

Men i övrigt har det varit magiskt bra! Men nu är Maja tvättad och klar och inparkerad i garaget. I vinter ska den få nya överdrag på dynorna och gardiner så man kan dra för om man vill sova över där. Sen är det bara att vänta på sommaren som snart är här igen. Hoppas jag!

Coco har varit hos Karin på Aniwaves med. Jag tycker hon är lite för försiktig med apportbocken och kände att det inte riktigt stämde. Hon har en liten låsning över käkarna så hon fick behandling för det. Hon hade även en mindre reaktion på mage och tarm men inget allvarligt.

Karin jobbar med något som heter BICOM bioresonans. Jag tycker det fungerar helt superbra, har testat på både mig och flera hundar och det är ett riktigt bra komplement och bra att göra en checkup då och då. Coco har inte haft några problem så inte haft någon anledning att kolla henne innan, så det var skönt att det var så bra som det ändå var.
Om någon vecka är det min tur att få lite boost, känner mig rätt dränerad på energi så det är välbehövligt. Efter hjärtoperationen förra året så har det aldrig blivit riktigt bra, känner mig mest trött och oinspirerad. Ska göra en koll hos läkaren snart med, vi får väl se vad det visar, till dess är det nog mest att gilla läget och äta vitaminer typ..

Förra veckan hade vi sällskap här med, det var Dubbe som var här medan husse var på älgjakt. Han fick åka med när vi var ute årets sista sväng med båten med, det gillade han skarpt!
En energisk herre som ändå fogade sig i husets regler med att sitta vid dörren och vänta på sin tur att få ett varsågod innan han gick ut. Det tog ett antal försök innan han först kunde sitta stilla och sedan sitta stilla medan jag öppnade dörren och sen invänta sin tur. Coco får gå först, sen Ever och sist Dubbe, Damernas först som det heter… Han ska omplaceras pg av ändrade livsförhållanden så vet ni någon som vill ha en pigg och glad hane på 4 år så hör av er! Han har jagat en hel del, så gärna till någon som är intresserad av jakt eller som vill arbeta med sin hund. Spår, lydnad eller något annat kul, han har verkligen motor denna hunden, är nästan sugen på att behålla honom här själv men inser att det blir för mycket jobb med 2 tikar och 1 hane, speciellt när jag är själv med allting.
Nu är det hög tid att sova, upp tidigt imorgon, först jobba och sen hämta Jonna, min lilla gullunge!

Ungefär så känner jag med det här med bloggen, det hänger mycket på tiden, HINNER verkligen inte få tiden att skriva men jag gillar ju själva bloggidén så skam den som ger sig. ETT i veckan skulle väl ändå gå att få till? När man bor själv med barn (förvisso bara ett men det barnet vill då istället vara med mamma 24/7.. ) och hundar, jag ska handla, laga mat, träna hundar, klippa gräs, jobba, hämta och lämna på skola och tusen andra saker så finns ju ingen tid kvar. Ibland känns det som jag bara springer runt och inte får något gjort men det vet jag ju att så är det ju inte. 

Men så fick jag så himla fin feedback på några tidigare inlägg och kände att näe, hur himla svårt ska det vara egentligen?? Jag får skärpa mig helt enkelt ;)

I helgen var vi lydnadstävling, det var en dubbeltävling, smidigt att kunna starta 2 gånger på en dag. Det var då Coco som skulle gå i startklass. hon är en mjuk hund som behöver ha bra självförtroende och bra förutsättningar. 
I första klassen gick det helt ok, vi landade på 165 poäng vilket är uppflyttningspoäng, inga summor att höja till skyarna men bra poäng utom apporteringen där hon är lite tveksam. Och ni ska veta att jag VERKLIGEN tränat det, på alla möjliga sätt. Hon tar apportbocken väldigt försiktigt, nästan med tvekan.  
Men känns nästan som om hon har skulle ha ont i munnen med så ska kolla upp henne, har en tid på fredag för en checkup. Märker även ibland när hon äter, hon tuggar väldigt försiktigt. Har kollat i munnen och syns inget, inget som är inflammerat eller ser konstigt ut men ska kolla för säkerhetsskull!

Lagom till andra klassen så började det regna. Gick och tog på mig mina regnkläder, hade köpt nya i veckan, har SÅÅÅ tröttnat på Goretex som det regnar igenom. Kanske kan jag vara lite dålig på att impregnera mina goretexkläder i och för sig men nu kommer jag att köra med galon. Köpte mig världens skönaste jacka på Sportshopen, fodrad med! Riktigt skön alltså!! Och tack gode gud för det för när vi skulle in så HÄLLregnade det. 
Stackars Coco såg knappt någonting, hon gick och kisade för hon fick så mycket regn i ögonen. Alltså det blir ju inte något bra av det, det kan ju vem som helst förstå. Vi fick nöja oss med godkänt resultat men det räcker ju inte riktigt. Det var endast 2 ekiapge av 14 som hade uppflyttningsresultat, tyvärr var vi ju inte ett av dem. 

Fast jag kan inte förstå varför de har ett godkänt resultat, det är mellan 120 och upp till 160poäng och ett uppflyttningsresultat, från 160 och uppåt och 200 är max. Men vad ska man ha ett godkänt resultat till? Man behöver 3 st uppflyttningsresultat för att få titeln och klarar man 1 uppflyttningsresultat så får man lov att starta nästa klass (men då får man ingen titel)
Några ekipage efter oss så hade regnet lättat och när de sista gick i klassen så var till och med solen framme. Visst jag förstår att det inte alltid är rättvist men det var verkligen inte på lika villkor i den klassen. 
Och så här dagen efter så skulle jag hamna i samma situation igen så skulle jag utan tvekan lämna Walk Over. Kanske hade ekipagen efter mig också gjort det och de kunde avbrytit tävlingen i en liten stund, kanske hade de inte gjort det vad vet jag. 

Men jag vet att det ska vara roligt att tävla och jag vet också att jag är ansvarig för vilken situation jag sätter min hund i och jag vet att hon behöver bra förutsättningar. 
Det här var varken roligt eller bra förutsättningar och jag kunde utan tvekan stått över den klassen. Learning by doing kallar vi det. Det var ingen rolig känsla efter den klassen, förra helgen var vi också på tävling och det regnade då med. Jag känner nästan att jag tappar lusten för tävling när det är så. Snart börjar väl inomhustävlingarna och det blir lite bättre. Det är ju ingen som tvingar mig att tävla men det är ju egenligen ändå väldigt roligt! 
Ja vi får se, efter regn kommer solsken som de sägerså vi inväntar solen istället! 

Ha en fin måndag så LOVAR jag att återkomma nästa måndag!