blogg om hundliv

Skotträdd hund? Har man haft det så vet man hur otroligt jobbigt och stressande det är, både för hunden och ägaren. Kan man träna bort det? Ja säger jag. Nu har ju nyår nyss varit men det kommer en påsk och ett nytt nyår så har man en skotträdd hund kan det vara en ide att börja träna redan nu.

Jag har haft två hundar som varit skotträdda, min flat Ronja och även min förra springer Lisa. Både har blivit skotträdda genom händelse och bägge fick jag bort det på.

Det ska nog sägas att har man en hund som är medfött skotträdd så kan det nog vara svårare att få bort. Det kan kanske vara genetiskt, det låter jag vara osagt, jag vill bara berätta hur JAG fått bort det genom att bygga en positiv förväntan.

Ronja, min flat, hon var född 1995 så det var några år sen, hon blev skrämd hos förra ägaren. Hon gick i trädgården och så slängde några ungar in en smällare och där började hennes skotträdsla. Jag tog över Ronja när hon var 10 månader och fick henne strax innan påsk. Så det här hade ju hänt innan dess, dvs i ung ålder.

Jag hade aldrig haft en skotträdd hund tidigare så det var en ny – och inte så rolig – upplevelse. Då bodde jag mitt inne i Varberg med och hon fick verkligen PANIK. Hon kröp ihop, dreglade, kröp in under sängen,skakade och darrade och var i princip okontakbar. På påsk och nyår så fick jag fixa passning hos någon som bodde långt ut på landet, det var en plåga för henne att vara inne i stan. En gång sköt de kajor (alltså fåglar) inne i parken i stan, de hade skyddsjakt för det var hundratals fåglar och de skitade ner för mycket och blev som en sanitär olägenhet.
Men när de sköt så fick hon ju panik varje gång. Inte så kul när jag bodde väldigt nära parken och vi gick den vägen hem från jobbet.  

Men Ronjas fördel var att hon äääääälskade tennisbollar. Vi gick ofta förbi en tennisbana och hon störtdök in i buskarna och kom alltid ut med en tennisboll i munnen och lyckan var total. Vi hade en gedigen samling tennisbollar hemma kan man säga. Så jag funderade på om vi kunde koppla ihop det här som hon tycker är positivt för henne med skott? 

Jag köpte mig en apportkastare och åkte ut på landet till ett stort fält med hund, apportkastare och tennisboll och gott hundgodis. Ok, det var väl lite chansning eller ” kalkylerad risk” men väl värt ett försök. Jag har ju som tankesätt att provar man inte så vet man inte. En apportkastare är ett "verktyg" som man kan använda när man tränar apportering. Man sätter på en dummy eller boll på "pinnen" och så drar man i ett "handtag" längst ner och släpper sen. Då går ett skott av och grejen man satt på skjuter iväg. Jag använder den alltid utan dummy på och nyttjar endast skottet för jag tycker det blir sån rekyl så jag får ont i händerna. Men den är grym till skotträning

Jag visade henne tennisbollen och hon blev så klart eld och lågor, Sen sköt jag ett skott och kastade sen bollen. Hon tvekade lite men sprang sen och hämtade bollen. Sen lekte vi och busade med bollen och hade det allmänt skoj. Dvs hon fick en positiv upplevelse.

Dagen efter gjorde vi samma sak igen. Ett skott och kastade bollen. Eftersom jag bara sköt ett skott så hann hon aldrig bygga upp paniken. För panik, det fick hon verkligen när det sköts och smällde.

Nu tog vi det lugnt, ingen stress och vi byggde upp en positiv förväntan istället. Hade jag skjutit fler skott så hade hon kunnat bygga upp en stress men nu var det bara ett skott och sen kom den roliga bollen. Då hinner de inte riktigt få den där hemska paniken.

Så här ser ett skott ut. Små rackare och man kan absolut inte döda någon med dem utan det blir bara ett 

Detta gjorde jag dag efter dag, in med hund i bilen, ta med apportkastare, boll, gott godis och ut på landet. Man kan ju inte riktigt göra detta inne i stan direkt.
Med tid, tålamod, glädje, lugn och trygghet så byggde vi tillsammans upp en förväntan.

Ronja var född 1995 så var några år sen och jag minns inte exakt hur lång tid det tog MEN, det tog inte alltför lång tid innan vi var på stan och de sköt kajor igen. Denna gång hade jag en hund som viftade på svansen, öronen vakna och blicken var full av förväntan, ”Var är tennisbollen” såg man tydligt att hon hade i sinnet! Otrolig skillnad mot den hund som kröp ihop av ångest och skräck tidigare.
Hennes skräck för skott försvann och varje gång det smällde så hade jag en hund som viftade på svansen istället.
 
Min andra hund som blev skotträdd var Lisa, min springer. Hon var inte skotträdd alls från början. Men så gick vi ett eftersök på en stor älgtjur. Vi hittade den påskjuten inne i skogen och den var lite irriterad. Skytten skulle avliva den men misstänker att han blev nervös för det slutade med ett flertal skott och en stor 12taggare som ställer sig på bakbenen och går till anfall mot skytten. Så lite tumultartat och många skott innan den föll.

Detta påverkade Lisa och hon började tycka skott var obehagligt. Sen byggdes det på och blev värre och värre. Ett skott gick bra men när det blev fler så blev hon stressad och ville bara därifrån. Det ska sägas att Lisa var den tryggaste hund som någonsin funnits. Hon var en riktig klippa som hade noll stress i sig. Noll. Men efter denna händelse med älgen så bestämde hon sig för att skott, nej det var obehagligt.

Vi tränade en del apportering på den tiden och det gick inte för hon stängde av och ville bara tillbaka till bilen när det börjades skjuta.
Men tänkte jag, fick jag bort det på Ronja så borde det här också gå.
Lisas favorit var en kanindummy.

Så en förmiddag tog jag med mig Lisa, kanindummy och apportkastare och gick ner på åkern här hemma. Då hade jag ju fördelen att jag bodde redan på landet.

Jag sköt ett skott, kastade kanindummyn. Hon tog den, och sprang sen upp till huset och satte sig på trappan. Jag gjorde ingen stor affär av det utan gick ner på eftermiddagen igen. Samma procedur. Lisa, kanindummy, apportkastare. Samma sak igen, jag sköt ett skott, hon tog den, gick upp o satte sig på trappan.

Dagen efter gjorde vi samma sak. Jag följde exakt samma sätt, det var inte lika otäckt dag 2 utan då kunde hon tänka sig att stanna kvar nere på åkern. Massa belöning och lek med dummyn efter skottet.

Och så höll jag på.
Förmiddag och eftermiddag. Jag tänkte att hon kan ju inte tycka att det är lika otäckt dag efter dag och det gjorde hon inte heller. Jag sköt bara ett skott i början, av anledningen att hon inte skulle hinna bygga upp någon rädsla.

Inom en vecka hade jag en hund som satt taggad och full av förväntan på när skottet skulle gå så hon kunde få hämta denna fantastiska kanindummy! Efter någon dag kunde jag skjuta ett skott till utan att hon sprang iväg.

När det fungerade hemma så åkte vi upp till skogen och gjorde exakt samma sak. Eftersom vi bytte miljö så backade jag tillbaka lite med och gjorde bara ett skott.
Jag tänker alltid att får man en annan störning av tex miljö, då kan man behöva göra uppgiften lite lättare med.

Men det tog mig en vecka så hade jag en hund som var förväntansfull över skott och all rädsla var borta.

Lisa var med på många jakter sen med superfint resultat. Många rådjur och harar har blivit fällda för henne och det var aldrig några problem längre med smällare på nyår heller.

Så gjordeJAG för att få bort skotträdsla på två hundar som verkligen hade panik över skott.
Jag säger inte att det fungerar på alla men jag är rätt så övertygad om att det går att få bort på de allra flesta.
Men det kräver ingredienser av lugn, trygghet, tålamod, apportkastare och någon grej som hunden verkligen älskar. Något som den tycker att det är värt att hämta.

Viktigt också att hunden ser vem som skjuter och var skottet kommer ifrån. Rikta aldrig skottet mot hunden heller utan försök att få det bort från hunden.

Står du vid en byggnad eller nära en vägg så skjut inte mot väggen för då kan ljudet studsa mot väggen.
När man har en apportkastare så är det ju lösa skott så man kan alltså inte skjuta hål i något ska tilläggas. Stå heller inte alltför nära hunden när du skjuter utan håll lite avstånd så ljudet inte blir för nära.

Skulle jag ha en annan hund som är skotträdd så skulle jag inte tveka att göra samma sak igen. Upprepa dag efter dag, få skott, bra belöning och bygg upp förväntan.

Lycka till!

Jaha, nu skulle jag varit på My Dog och jobbat med mina goa Svedea-kollegor i 4 dagar men…. först blev Jonna sjuk innan jul. Flera i hennes klass var sjuka med, så det tilltänka julfirandet hos mamma den 22 december och träffa kusinerna mm, det fick vi ställa in.
Vi gjorde en Plan B, att vi tar julfirandet 26 december istället men då började jag känna mig hängig och vi hade begravning för Ture, mammas sambo sen 30 år, den 27 december. Det ville jag ju absolut gå på så valde att lägga mina krafter där. Ture somnade in i hemmet den 8 december efter ett års tid med lite svajig hälsa. Men han blev 92 år och det är ju en aktningvärd ålder. Det var en fin begravning och jag tror att det var så han hade velat ha den. Vi hade skogstema på blommor, servetter och bordsdekoration och även dikt i samma tema. Ledsamt när en tid tar slut men är ju svårt att undkomma tiden tyvärr.
Men där tog nog krafterna slut för sen har jag varit sjuk.. Vi skulle haft nyårsmiddag här, ja och ett gäng kompisar, det fick vi ställa in med.
Sen fyller ju Jonna år den 2 januari och vi skulle ha lite middag och kalas, även det fick vi ställa in. Sen skulle jag åkt till Göteborg och My Dog den 3 januari. Men, även det ställde jag in.

Fick ta mig en tur till vårdcentralen och inhalera istället för luftrören mådde inte så bra. Det och recept på Betapred och Acetylcystein så är det lite bättre men denna hostan har varit hemsk alltså..
Går ju mycoplasma nu där många får lunginflammation och det står jag ju gärna över. Har jag lite flyt så försvinner hostan så jag kan åka till My dog söndag och måndag varjefall.
Så har haft så otroligt långtråkigt, ni vet när man är sjuk och inte orkar ta sig för så mycket att göra men man börjar tillfriskna och vill inte bara titta på tv…
Så jag fick för mig att göra en kladdkaka med svarta bönor. Har sett det tidigare men varit väldigt tveksam måste jag säga. Kan det ens vara gott???

Så jag slängde ihop en kaka. Och alltså, den var verkligen supergod! Betydligt godare än den med vetemjöl i! Det trodde jag verkligen ALDRIG!!
Jag gjorde en blandning av några recept, hade tex inga dadlar hemma som det är i många recept så hoppade över det.

Så här gjorde jag:
Svarta bönor ca 380gr
50 gr smör
50 gr smält choklad av valfri sort
3 ägg
2 msk kallt kaffe (måste man inte ha)
1,5 dl socker (vill man vara nyttigare ta tex sötströ/nicks el liknande)
1 dl kakao
1 tsk vaniljsocker el vaniljpulver
1,5 tsk bakpulver
flingsalt
 
 
Gör så här:
Smält smöret och chokladen och låt det svalna lite.
Mixa bönorna så fint du kan i tex matberedare, jag tog en stavmixer.
I med smör/choklad, ägg och kaffe, blanda ihop allt.
I med socker- jag tog vanligt denna gången, vågade inte gå helt bananas första gången.. Nästa gång blir det sötströ/Nicks el liknande.
Ta även i kakao,vaniljpulver och bakpulver. Blanda ihop.
Strö i lite flingsalt i smeten och sen strödde jag lite flingsalt uppepå. Tog även lite valnötter och delade och strödde på. Behöver man inte heller ha om man inte vill.
In i nedersta delen av ugnen,  ca 175 grader i ca 20 minuter. Den ska vara lite kladdig i mitten när man tar ut den.
Låt svalna och ät med tex grädde. Orimligt gott!!

De flesta har nog varit med om att hunden har varit dålig i magen någon gång, och faktum är att diarré och kräkningar är ett av de vanligaste symptomen som det söks veterinärvård för.

Dock ska sägas, är hunden väldigt dålig så SKA du uppsöka veterinärvård då det kan bero på något annat att hunden inte mår bra och den kan behöva läggas in men är det mer vanlig magsjuka så är det mycket du kan göra själv.
I många fall har det ätit något ruttet och dåligt utomhus vilket gett en störning i bakteriefloran.

Är de väldigt lösa i magen så brukar jag hälla på lite psylliumhusk eller fiberhusk som det också kallas. Finns i vanliga mataffärer eller i hälsokosten och det är sådant som man använder vid bakning så inga konstigheter.  Det är superbra då det är som att det binder vätskan och stoppar upp diarré. Ärligt talat så vet jag inte exakt vad den gör men det funkar väldigt bra och är en av mina självklara grejer att sätta in. Det blir väldigt gelé-igt så man kan inte låta det stå och dra för de brukar inte tycka det är jättegott så ta inte för mycket.

Canikur/Prokolin/Diarsanyl, det finns flera olika, det finns både pasta och tabletter, det är också något jag ger med en gång till en hund som är lös i magen. Det fungerar också uppstoppande. Det finns på apoteken eller hos veterinären eller så kan man beställa på nätet.

Pastan ger jag direkt i munnen och tabletterna brukar de tycka är goda så det är bara att ge dem som de är. Har man en kinkig hund så mosa ihop det med lite lite leverpastej eller något annat gott.

Morotspuré är många som ger med, det sägs vara stoppande, jag brukar inte använda det, jag tycker psylliumhusken ger bättre effekt. Det finns morotspellets med som en del ger, jag har haft det någon gång och kan inte svara på hur bra det är men det kan ju vara en vettig sak att ha hemma med.

En annan grej som är bra att ha hemma är aktivt kol. Det kan vara lite svårare att få tag på, men hälsokosten och en del apotek har men köp det i förebyggande så ni har hemma.
Man kan säga att det binder till sig gifter och för ut från kroppen, fungerar fint att äta själv med, om man råkat äta för mycket på julbordet till exempel eller om man kanske vill göra en detox-kur, då är aktivt kol bra.
Det är faktiskt en av de bättre grejerna och en sak jag absolut sätter in.

 
Att ge hunden små portioner flera gånger per dag när den är dålig är också väldigt bra. Tänk dig själv att du har ont i magen, kanske varit magsjuk eller lite magkatarr, inte har du lust att äta en jättestor måltid då? Nä utan ge den små portioner under dagen om den är dålig.  Vanliga fiskbullar är rätt käckt att ge dem om de äter det. Ta en bulle och mosa ihop med lite aktivt kol tex, det brukar vara uppskattat och det är lätt att ge dem i små portioner.
Sen när hunden är frisk och kry, ja då kan den äta sina vanliga 2 portioner per dag eller hur ni brukar göra men nu snackar vi om när hunden är dålig i magen.

Är det så att den liksom hostar och kommer upp galla? Det kan bero på att magsyran är i obalans och att de har magkatarr. De ska inte hålla på att hosta och få upp slem om de mår bra så något är i obalans.

Då brukar jag ge dem Aloe Vera och jag brukar köpa den som finns på Lifebutiken. Den är flytande och jag brukar börja med en halv kapsyl som jag häller på maten. Aloe Veran lägger sig som bomull på tarmslemhinnan kan man säga.
Min dotter hade magkatarr när hon var runt 7 år och vi gjorde alla undersökningar man kan göra hos läkaren och de enda de kom fram till var att hon skulle äta Omeprazol. Men nu är jag som jag är och föredrar holistiskt tänk och förebyggande vård och vill hellre hitta orsaken istället för att bara bota symptomen. Plus att jag kände att det känns fel att man redan som liten ska behöva äta magkatarrsmedel… Så hon fick testa Aloe Vera och efter en vecka så var magkatarren borta. Vi har även ”botat” flera hundar med detta. Jag tycker det fungerar väldigt bra måste jag säga. Det enda är väl att man får ta det lite försiktigt i början och inte ge för stor dos då det är rätt kraftfullt och man kan få bakslag.

Har hunden ätit något vasst tex ben eller annat så är ju en gammal klassiker att ge vit burksparris då det sägs linda in det vassa med sina trådar. Hur effektivt det är låter jag vara osagt men misstänker man att den satt i sig något sådant så kan man alltid testa.

MEN, känner man sig minsta osäker så har många fri rådgivning i sin försäkring, vi på Svedea har ju helt fria samtal till First Vet till exempel. Då kan man ringa ett samtal eller göra videosamtal med en veterinär och få god hjälp och man kanske kan klara sig undan ett besök hos veterinären.

 För en magsjuka kan ta runt 3 dagar att ta sig igenom och så länge hunden ser pigg ut och inte har bleka slemhinnor så åker inte jag in. Och ska du lägga in hunden i 2-3 dagar , ja då kostar det pengar. Runt 30 000kr är inte ovanligt alls för den tiden och då kan du hellre spara de pengarna om du lär dig att vårda hunden själv.

Jag minskar promenaderna, mest går ut och rastar så den får göra ifrån sig för det är bara att gå till sig själv, vill du köra ett gympass eller ut och springa om du kräks eller är dålig i magen? Nä jag tror knappast det. Låt hunden få vila och ge den små portioner flera gånger per dag och se till att den får vätska i sig. Den får absolut inte bli vinglig eller sämre och sämre för då behöver den få komma under vård.

För de allra flesta åker ju inte in till sjukhus med varken sig själv eller sina barn vid en magsjuka och man kan med lite tålamod klara en magsjuka på sin hund med.
Det här är lite tips på vad man kan göra själv och när man kommit ur den akuta fasen så rannsaka er själva lite, BRUKAR hunden bli dålig i magen? Har den satt i sig något? Har den snott köttet från grillen till exempel? Vet man att det är en enskild händelse som gör att den är dålig eller brukar den bli dålig lite titt som tätt? Lika lite som att vi människor ska gå omkring med magkatarr och ha ont i magen, lika lite ska hundarna göra det. Behöver den få bättre balans i tarmen? Kanske behöver man byta foder eller kanske man behöver sätta in pro eller prebiotika? Dvs goda magbakterier, ja man får ta en liten funderare över varför och hur ofta den är dålig. Jag gillar dessa, Pro-Solube och Pro-Fibre och jag använder dem som förebyggande vård för att de ska upprätt hålla god balans i magen.
Stort lycka till och ha lite tålamod vid dålig mage, lite och ofta är nyckelordet, precis som när vi är dåliga!

Mår hunden bra?
Ja hur vet man om ens hund mår bra?
Det är viktigt att lära känna sin hund så man ser att den mår ok. När jag jobbade på veterinärklinik så kom en del djurägare och sa ”jag vet inte vad det är men det är nåt”. Och känner du att det är ”nåt” så ta det på allvar! För jag kan nog säga att i stort sett alla gånger så har det varit något när djurägaren känt så.

Det finns många saker man kan titta på men för mig är blicken viktig. Har hunden inte samma pigga blick som den brukar ha utan ser hängig, trött ut, då börjar jag undersöka mer. Ögat är själens spegel sägs det ju och för mig stämmer det väldigt bra.

Men idag tänkte jag vi skulle fokusera på ryggen. Att klämma över ryggen då och då, det är en bra grej och värdemätare. Ryggen är ju central och många problem hamnar i ryggen till slut även om det kanske inte är där smärtan kommer ifrån.
Det blir sekundärt som det heter på fackspråk.

Börja att kläm på din egen rygg, har du en normalfungerande rygg så kan du trycka rätt hårt på din egen rygg och ändå stå/sitta kvar utan att du får någon smärta. Får du smärta så är det nog dags att boka besök hos massören..

Samma med hunden, du ska kunna trycka rätt så rejält. Inte så att du orsakar hunden smärta så klart. Men hundar är väldigt direkta och de allra flesta döljer inte vad de tycker och känner. Finns vissa individer som ”biter ihop” och har ”stoneface” men där får man kika efter andra signaler. Slicka sig runt munnen, en blick åt nåt håll, en huvudvridning eller liknande.
Men i de allra flesta fall så svankar hunden om den har ont eller blir obekväm i det du gör.
Ryggraden går ju precis i mitten så tryck dels på bägge sidor om den och sen på varje sida av ryggraden.
Får du någon reaktion så tar du ena sidan av ryggraden och sen andra sidan för att kunna hitta området där din hund reagerar. Ju mer exakt man kan ringa in området där den har ont, desto bättre. Börja uppe vid nacken och fortsätt hela vägen mot svansen. 
 

Och hunden är inte gjord av porslin. De tål mer än vad man kan tro, jag märker väldigt ofta att när jag får hundar på behandling så klämmer jag betydligt mer än vad djurägarna vågar göra.
Och det var precis samma sak när jag började min utbildning till Canineopat, herregud vad dom trycker, klämmer, böjer och drar var min spontana reaktion.

MEN, en del hundar visar tecken första gången men har du sen klämt några gånger vid samma undersökningstillfälle så blir den som immun eller van så ibland har man ett, kanske två försök på sig att hitta om det har ont eller ej.

Men är hunden van vid att du är där och klämmer och trycker så kommer du att upptäcka rätt fort om den har ont eller ej.

Så våga klämma och känna på din hund, det är så bra att kunna upptäcka smärta i god tid så man hinner behandla den tidigt innan det blir värre.
Och märker du att din hund påvisar smärta, då kan det vara dags att boka ett besök. Hundar svarar otroligt bra på massage och på ryggen är ström – elektroterapi- som jag jobbar med, helt suveränt!  

Jag får OFTA frågan hur många gånger per år man trimmar sin springer. Speciellt av såna som ska köpa valp, ”Vi har läst ca 3 gånger per år, räcker det?” NEJ!!! Absolut inte!
Vete tusan var många läst det för jag har hört det flera flera gånger. Nej,nej,nej. Vill du ha en hund med en lättskött vardagsfin päls så borsta och kamma minst en gång i veckan. Och då menar jag att gå igenom hela hunden. Det tar typ 10 minuter. Om det inte fastnat massa grenar, frön mm. MEN har du skött pälsen så är det inte hela världen att få loss det ändå. Till vardags så borstar jag OCH kammar igenom hela, speciellt under frambenen och i ljumskar och in under bakbenen och i behänget där bak. Och öronen såklart!
Att bara borsta med en mjuk borste ger inte mycket, du måste ner genom pälsen och då tycker jag en tät kam är superbra! Då får du loss alla döda hår och upptäcker tovor mm.
Att ha massa döda hårstrån kan irritera och klia plus att när du kammar och borstar så ökar vi blodcirkulationen och det gör att huden mår bättre. Tovor som blir stora tussar, de kan dra i pälsen och göra ont så det är absolut inte ok att de har det!!
Genom att göra detta så håller man koll på ryggpälsen men så den inte blir för lång och då är det betydligt lättare att göra hunden när den ska trimmas.
Jag klipper över mina hundar var 2-3:e vecka och eftersom jag håller efter pälsen regelbundet så tar det mig ca 20-30 minuter. Max 45 minuter. Då klipper jag insida och utsida av öronen. Utsidan klipper man ca 1/3av det översta. Insida rakar man ur för att det ska komma luft till och för att eliminera öroninflammationer.
Man rakar ner till bröstbenet och klipper ur pälsen framtill så de inte får en stor lejonman. Klipper tassar och fanor och ger dem en lagom längd under magen. Svansen ska klippas relativt kort. Den ska INTE ha en fana eller plym. Absolut inte.
Helene Björkman på Kennel Barecho har gett ut en trim beskrivning på 28 sidor där det är en utförlig beskrivning, https://www.barecho.com/trimbeskrivning.html
Den kostar 250kr + ev porto (när jag skriver här men det kan ju ändras framöver)
Lär dig trimma din springer, det är ingen raketforskning och att hålla den vardagsfin, det kommer du att klara!
En springer ska ALDRIG rakas på ryggpälsen. Och ryggpäls då menar jag även bog,framben, lår,länd, kors. Och med aldrig då menar jag aldrig.  Om du inte orkar sköta pälsen så skaffa inte en hund med päls. Skaffa då en släthårig hund istället. Jag kanske låter lite hård men det som gör springern så fin (i mina ögon) är den mjuka fina pälsen, de underbara öronen som ska vara långa och fanorna. Det ger ju helhetsintrycket och visst är det fint med en välskött hund!
Jag ska säga att mina hundar är inte alltid topptrimmade, absolut inte men de går aldrig med stora tovor. De kan självklart få tovor också men jag ser till att få bort dem så snart som möjligt. Jag tycker om att se dem fina så de är ofta hyfsat vardagstrimmade och om inte så går det rätt snabbt att fixa till dem så de är fina igen.

Jag vet att om vi har varit i skogen så kan det fastna pinnar och då går jag igenom dem och fixar till det. Och ett tips är att plocka bort det värsta först men låt pälsen torka om den är blöt så brukar det gå lättare att få bort ev grenar och pinnar sen.

Vi har blivit med shop!!
Ja men faktiskt, jag ska ha en liten,liten webbutik!
Väldigt ofta har jag hundar på träning, klippning eller behandling här hemma och så kan det vara någon olja, tillskott, borste, tillbehör eller något som hunden behöver, och då är det den ständiga frågan, ”Var hittar jag det?”
Och så får vi börja leta efter var de kan hitta det som hunden behöver. Så då tänkte jag ” Men då kan jag lika gärna ha det här hemma ju!”

Det kommer inte bli någon stor butik och inte ett överflöd av grejer utan bara sånt som jag tycker är riktigt bra!
Först ut är tillskott från Aktiv Svea. Det är kosttillskott som jag tycker är riktigt bra. Mina hundar har ätit dem ett bra tag och de blir pigga som bara den av det. Det finns olika sorter, även för leder, bättre munhälsa och lite annat.
Känns kul att kunna få göra något kreativt och även att kunna saluföra bra produkter! Shoppen kommer att ligga på denna hemsidan under en egen flik och kommer att lägga ut när det kommer nyheter på insta/fb på sidan "Ljungstorps"
Det blir enkelt med betalning via swish,bg och finns även Payson. Inga konstigheter helt enkelt!

I helgen gjorde jag SJUKT god mat, otroligt lättlagat var det också. Nåt jag definitivt kommer att göra igen. Ytterfile i i ugn, du behöver inte ens putsa rent filen heller utan fettet smälter ner i köttet. Receptet hittade jag på Coops sida.

Fläskytterfilé i ugn med fetaostkräm
Helstekt fläskytterfilé med potatis och ugnsrostade grönsaker.
Serveras med en kräm på fetaost och crème fraiche.
Perfekt plåtmat, enkelt och supergott!
Tillagningstid: 40 min
Ugnstemperatur: 200º
4 portioner

Glada hundar!
Alltså vi måste reda ut det här med glada hundar. Jag har sett alltför många där hunden kastar sig fram och ska fram emot andra människor och hundar och där föraren säger ”han/hon är ju så glad”. Gärna i kombination med flexikoppel vilket ger mig rysningar. Det är jättekul med glada hundar och jag VILL att de ska vara glada, det är en förutsättning för att vi ska ha kul och må bra så alltså SÅKLART ska de vara glada. Men, där måste också finnas någon slags respekt och kontroll, jag vill och tycker att hunden ska FRÅGA oss först, är det okej om jag hälsar? Att bara släppa fram sin hund till andra hundar kan av många hundar – speciellt de hundar som är vän av ordning och reda- ses som väldigt ohövligt.
Annars blir det ungefär som att släppa in ett barn på kalas där det står en godisskål eller ett kakfat och barnet kastar sig i där och roffar åt sig, ”jamen hon/han verkligen älskar godis!”. Ja det gör barnet säkert men det ska räcka till alla och man får vackert vänta på sin tur”
”Det går så bra och jag är tillräckligt stark för att orka hålla emot” eller ännu värre ”jag orkar inte hålla emot” får jag höra ibland.


Det ska INTE vara en fråga om muskelstyrka utan det är en fråga om ömsesidig respekt och samspel.


Och inte tusan vill jag att en främmande människa kastar sig över mig om jag kommer på en tillställning och kramar och tjoar sig på mig? Jag och skulle nog säga de flesta med mig föredrar att man kommer fram, presenterar sig, kanske tar i hand och har en inledande konversation till att börja med.
Eller skulle du vilja att någon du aldrig sett slänger sig över dig, kysser dig i nacken och kramar dig och överöser dig med frågor och är högljudd och stimmig? Nej, jag tror faktiskt inte det.

Många hundar vill checka av vad den andra hunden är för en filur och det gör man gärna på lite håll. Ska du träffa en ny hund så ta gärna en promenad tillsammans där de går i koppel och de kan checka av varandra lite på avstånd. Jag menar inte med flera meters håll men att ni går en promenad eller en liten sväng tillsammans där hundarna med fördel kan gå en på vänster sida av vägen och en på höger sida vägen. Ordning och reda helt enkelt.

Jag ser också att de förare som låter sig släpas/dra framåt av hunden för den vill iväg och nosa på olika platser, de hundarna ser inte sin förare som en bra ledare/resurs utan som en käck person som kör de runt till olika ställen i världen där den gå runt och lukta. Hunden tar kommandot helt enkelt. Jag säger inte att de hundarna mår sämre men det är inte lika mycket ordning och reda. Om man har en hund som checkar in hos sin förare och kollar av om det är okej så får man en lugnare tillvaro.

Och man börjar innan man tar ut den ur bilen. På med halsband och koppel och få en kontakt, har du det så är det betydligt lättare att få kontakt när ni kommit ut. Ha lite godis i handen och få ögonkontakt med hunden så ni redan där hittar in i er bubbla, få hunden lugn och sansad, är den uppe i energi innan den kommit ut så lär det bli än värre när den är ute ur bilen…

Så, in i er bubbla och ta kontakt, ha den i koppel, ta ut den ur i bilen och med en gång den hoppat ut, kontakt igen och försök få in den i bubblan igen, den ska ha fokus på dig och inte alla andra hundar och människor.
När ni har kontakt så börjar ni förflytta er framåt, har ni svårt med det så gå så ni går nos mot näsa, dvs en av er får gå baklänges, förslagsvis du. När ni har hittat kontakten så blir allt så mycket lättare och hunden är redo att lyssna och lära. Håll dig också lugn och sansad. Annars blir den ungefär som om du skriker till någon som är uppe i varv; Håll dig lugn nu för tusan!!! Sällan lär den person varva ner och vara lugn om du skriker åt den…

Och gör det för er egen skull, det är så mycket lättare om man har en hund som stämmer av vad du säger, gör och vill, det kan ju hända att du kommer i en knepig situation, där kan vara lerigt, halt av is, lösa kor, en trång väg, andra lösa hundar etc, har du då en hund som checkar av vad du vill och inte bara kastar sig fram så får du en så mycket lättare tillvaro både för dig och för andra.

Och tycker du det är svårt, tänk på att all hundträning är färskvara, kunskaper glöms väldigt fort och man måste underhålla det. Börja träna inne i köket, där är inga störningar utan bara du och din hund, träna i 5-10 minuter om dagen, när du känner att det går bra så flytta dig ut precis utanför huset där det inte är jättemycket annat som stör. Fortsätt träna kontakt där och gör det svårare och svårare men i korta pass. När det fungerar bra så kan du gå ut på en väg eller gräsmatta där det kanske kommer barn, mopeder eller cyklar eller annat.

Fortsätt träna kontakt och till sist kan ni gå inne i stan eller bland andra hundar och ni har fortsatt en fin kontakt. Och då kommer du se alla andra som släpas fram av sina hundar eller som låter sina hundar bara springa fram till andra och då kommer du – Tro mig!! – vara tacksam för att du tränat kontakt och att just Din hund går fint vid din sida och bibehåller kontakten med dig och checkar in hos dig och ställer frågan till dig vad ni ska göra. Det är då det börjar bli riktigt kul med hund, för kul, det ska vi ha!
 

Vi har haft lite semesterledigt och mest varit hemma och njutit och vilat och laddar upp batterierna. Det känns väldigt välbehövligt efter en lång vårtermin och flera event som varit nu i början av sommaren. Vila och återhämtning är ju trots allt väldigt viktigt.
Mina 4benta vänner vill ju trots allt inte vila lika mycket som jag och en aktiv vila kan ju göra gott för själen också. Och något som är riktigt härligt är att ge sig ut i skogen för en skön promenad.
Vi har ju fina Åkulla Bokskogar här i närheten och där finns fina utmärkta leder att gå på. Det ligger mitt imellan Varberg, Falkenberg och Ullared. Där är 12 st olika leder, längd mellan 1,6 km och 6 km som är enkla att följa och väl utmärkta.

 
Jag är väldigt mycket för det där med att hitta känslan när vi tävlar. Jag vill att hunden ska ha en positiv förväntan när jag tar fram tävlingsväskan och vi ska iväg. En grej för att få den känslan är att ha en slutbelöning.
ALLTID när vi tävlat klart så går vi av plan och går direkt till bilen eller till väskan och tar fram Burken. Vi har alltid samma burk, en med ett blått lock på och där har jag preppat innan med något extra gott.  Vi brukar ha mjuk kattmat, (nä hundar ska inte äta det men så lite gör inget och mina hundar tål det)  - eller tex kött, sås och potatis eller något annat extra smaskigt.
Så tar vi en liten stund när jag klappar om hunden och berättar hur magiskt bra och fin den är. Det skapar en positiv förväntan och de brukar bli som galna av glädje bara de ser burken. Det tar ju några gånger innan de fattar grejen och polletten trillar ner men jämför med tvärtom, det går skitdåligt på tävlingen, jag blir sur, stoppar in hunden i bilen och säger att jag ska sälja den på Blocket. Gör jag det 10 gånger på raken så vilken känsla tror ni hunden har när jag packar tävlingsväskan 11e gången??

Och så jämför vi med det med att det går kanske inte bra på tävlingen men isåfall, vems fel är det?? (i stort sett alla fall så är det förarens, INTE hundens!!) Men gå av planen med glädje och gör NÅNTING som hunden kan bra och hitta på något kul och avsluta kul så att din hund förväntar sig något kul framöver. Fram med burken och belöna och fram med glitter och pompombollar! Hundträning byggs väldigt mycket på förväntan och förväntar sig hunden kul och glädje så har vi i all fall rätt förväntan. Sen är det upp till oss förare att förvalta det också.