blogg om hundliv

Januari 2022 och vi ser fram emot ljusare tider!
 
i år kommer jag att jobba på ett lite annat sätt än tidigare. 
Som ni kanske sett så har jag inte lagt ut några kurser än denna terminen. Jag jobbar mycket mer med Svedea Djurförsäkringar nu och sitter vid datorn större delen av dagen och för att hinna med mina egna hundar så pausar jag kurserna för en tid. 
Det blir så himla långa dagar att jobba hela dagen och sen även hela kvällarna. 

Jag kommer dock fortsätta med behandlingarna, så vill du ha en tid för genomgång av din hund så hör av dig. Är ju perfekt tid att göra en check av deras fysiska hälsa nu innan säsongen drar igång. Många gånger räcker det med en eller ett par besök för att få bukt på lite ryggont eller stela muskler. Jag brukar alltid ge lite tips och råd hur djurägaren kan massera och känna på sin hund sjölv med för att kunna ge "underhållsmassage" hemma. 

Och ni vet när man sitter och jobbar så rinner tiden iväg, det är många telefonsamtal och mail angående försäkringar mm och rätt som det är så är det dags att gå ut och hålla kurs. Det är då jag känner att jag varken hinner träna eller rasta mina egna hundar i den utsträckningen jag vill. Så därför har jag valt att pausa kurserna en stund.
Men vi får se, när det blir ljusare så känns det ju som att dagarna blir längre så då kanske vi kör igen, vi får se helt enkelt! 
Hoppas det blir lite tävlingar nu med, när det kom igång förra året så skulle jag precis para Coco så det var inte läge att tävla så det blev inte något tävlande för oss. Startade Ever på en lydnadstävling här i Varberg bara, det var i princip det enda.
Hoppas verkligen det blir lite mer i år!

Har ni satt några mål för er och era hundar? Jag brukar alltid sätta upp lite mål inför kommande år, alltid bra att ha en plan över vd man vill göra tänker jag!

Däremot hoppas jag att det blir en viltspårkurs med Elin, vi väntar på svar från markägare bara men jag lägger ut det så snart jag vet!
Här blåser ordentligt idag och inget vidare att promenera på de öppna vidderna här, brukar åka till skogen de dagarna, där är det lite mer skyddad av alla träden så så fort det ljusnat lite så blir det en skön promenad med hundarna där! 
 

 
 Genom mitt jobb på Svedea Djurförsäkringar så har vi föreläsningar med veterinär Ylva Trygger, hon är en väldigt bra och kompetent veterinär som vi har förmånen att få lyssna till ibland.
Det var många bra saker som kom upp på den föreläsningen och en av de grejerna som jag fastnade för var att skriva en egen ”journal” för sin hund.

Det kan vara till väldigt stor hjälp om man behöver söka hjälp för sin hund. Man behöver inte skriva så avancerade saker men att tex skriva upp när hunden löper, om den varit dålig i magen, om den ätit dåligt, kliat sig etc kan underlätta om hunden blir dålig och man behöver åka till veterinär. För man kan få frågan ”när löpte hon sist?” och det kan man säkert svara på men ”när löpte hon gången innan dess?” Det kan vara lite svårare att komma ihåg kanske.

Har den varit dålig i magen? Den kanske har varit det till och från och har man då skrivit upp det så är det så mycket lättare att kartlägga och komma fram till vad man ska göra.

När jag jobbade som djurvårdare på klinik så hade vi en härlig farbror med en jättefin jakthund, han kom alltid med ett papper där han skrivit snyggt och prydligt vad han sökte för, hur hunden hade mått sista tiden och vilka frågor han hade. Väldigt smart och smidigt både för djurägare och veterinär. Det är så lätt att man glömmer några frågor när man är på veterinärbesök och det här gör det lättare för bägge att komma ihåg allt. Tänk om alla gjorde en sån lapp, så mycket lättare det skulle vara vid klinikbesök då!

Det är också smidigt och smart att skriva upp små anteckningar om djurets tillstånd för det är lätt att man glömmer från gång till gång vad som hänt eller hur det var.

Man kan tex skriva
4 jan Började löpa
13 jan Gick in i höglöp
6 feb Kliade sig i öronen
7 feb Tvättat med Malacetic Örontvätt

Osv, behöver alltså inte vara så vara så avancerat men kan vara guld värt OM man får problem och behöver söka hjälp!
Så fram med ett litet papper eller en liten bok och gör egna journalanteckningar om ditt djurs hälsotillstånd. Och behöver du söka, skriv gärna ner och skriv också gärna ner om du har några frågor till veterinären.
Har man tur så har man djur som håller sig friska men har man otur så behöver man söka vård och då kan man alltså ha stor nytta av sånt här. 
 

Denna gången kommer det inte att handla om hundar men något som är väldigt viktigt och som jag skulle vilja att fler reflekterade över!

Vi fick ju som en del av er vet några kattungar i somras. Det var 3 stycken som hittades övergivna på en gård och det fanns ingen mamma till dem heller. Jag har en granne som är med i Falkenbergs Djurskyddsförening som frågade om vi kunde vara akut jourhem till dem. Eftersom vår katt några veckor innan så tragiskt hade blivit påkörd och omkommit så tänkte jag att ja varför inte, det kunde vi väl ställa upp på och göra.  
Så en kväll ringde Anna från Djurskyddet och sa att de hade fångat in dem och att hon var på väg med dem. Det var 3 vilda rädda kattungar, den ena räddare än den andra. Herregud tänkte jag, det här blir ju spännande, hur ska det här gå??  Jag har aldrig varit så där ”kattig” av mig utan mer en hundmänniska. Men efter jobbet som djurvårdare på veterinärkliniken där jag träffade många katter så gillar jag dom skarpt alltså! Har träffat så många katter som är hur snälla som helst! Och några av andra kalibern med…. Men som tur är så är det merparten av den snälla varianten.  

Så det var bara att försöka vänja dem vid oss, de gillade att få kattungevälling, varje gång de fick det så kom de fram annars låg de helst och tryckte under sängen. Ganska snabbt så gick det att klappa den som var lite långhårig, den döpte vi till Pepsi. Men Jonna döpte om den till Fluffy, han såg ju rätt fluffig ut.
Där var en rödgul hane, han spotte och fräste så herregud så han döpte jag till Tiger. Var typ livrädd för honom i början om jag ska vara ärlig. Den tredje var en liten hona som Jonna döpte till Sanza.
.

Nåväl, dag efter dag så blev det modigare och mindre och mindre rädda. Och Tiger visade sig vara en riktigt härlig kille och kelig katt. Ropade man på honom så kom han springandes. Han och Fluffy kom alltid så fort man kom till dem. Sanza höll sig fortfarande lite på sin kant men om man satt stilla så kom hon närmare och närmare och la sig gärna bredvid en och sista tiden så njuter även hon av att bli klappad.

Tänk de här små bollarna som kom hit fulla av mask och livrädda, de är nu fina, goa och supermysiga katter. Tänk om ingen hade hittat dem, då hade de levt i bästa fall som vildkatter och i värsta fall blivit rävmat… Nu när jag skriver det här så ligger Fluffy på rygg bredvid mig i soffan och njuter i fulla drag. Det skär ju i hjärtat när jag tänker på att han kanske skulle behövt levt som en vildkatt. Vår goa söta fluffiga Fluffy.

Nu har Tiger och Sanza flyttat till sitt riktiga hem, de bor nu hos en kvinna som bor på landet där de kommer att få gå ut, inga barn eller hundar, lugnt och fint för Sanza som nog tyckte att det kunde blir för stimmigt här och jag tror att det kommer att trivas alldeles utmärkt där, det känns väldigt bra i hjärtat och det är viktigt för mig! Vi ville att hon skulle flytta ihop med Tiger så hon fick en kompis med sig. 
Fluffy är nu själv här men får en ny kompis om några dagar, det är en annan katt från Falkenbergs djurskyddsförening, en liten hona som nu heter Varga. Tänker att det är lättare att föra ihop dem när de är unga än om man har en äldre katt och tar in en kattunge. De har ju rätt så roligt med varandra med, speciellt om det är kattungar som är fulla av bus.

Varför skriver jag nu om katter helt plötsligt kanske ni undrar? Jo för att det är SÅ viktigt att ni kastrerar era katter! I skrivandes stund har bara denna föreningen ca 50 katter som är upphittade här och där och kommer att behöva nya hem och det tar aldrig slut med upphittade katter!
Vet ni också hur många katter som ”buskavlas”som det även kallas? Dvs att man har sin honkatt och låter henne gå ute och para sig med någon okastrerad hane, det är ju alltså ingen planerad avel vi snackar om här utan kan vara grannkatten eller någon förbistrykande hane. I värsta fall kan det ju vara släkt med, det är ju det ingen som vet heller.
Katter kan dessutom para sig flera gånger så det kan vara olika pappor till ungarna i samma kull. Och den här stackars honkatten kan då få kull efter kull för att man tycker det är skoj med kattungar. Och så länge vi köper dessa från Blocket, MarketPlace eller som man hittar på lappen på anslagstavlan i Ica-affären så fortsätter buskaveln för så länge det finns efterfrågan finns det tillgång.

Jordbruksverket har till och med infört att du är skyldig att se till att din katt inte ska kunna föröka sig hur som helst. Så om alla faktiskt följde det så skulle det inte kunna bli några kattungar hipp som happ. Men eftersom det är en aldrig sinande ström av det så följer ju inte folk detta tyvärr.

Vill ni ha en kattunge så snälla, ta hellre en från en förening eller katthem. Visst de kostar lite men då får du dem oftast (vet inte hur alla föreningar gör, det kan kanske vara lite olika) chippade, avmaskade, vaccinerade och kastrerade.
Katten på Blocket kostar ofta en del med, nu tar folk till och med upp till 1000kr för dem har jag sett. Och då är nog oftast inget av detta gjort. Kanske med lite tur att de är avmaskade. Och ska du då vaccinera, chippa och kastrera så blir ju den billiga katten faktiskt dyrare!  Skulle nog säga att om du lägger ihop alla kostnader så kostar det mer än vad du ger för ”katthemskatten” Plus att du gör en god gärning med, du hjälper föreningen och du ger en katt som kunde varit hemlös ett hem. Och jag LOVAR dig, den katten kommer att var dig evigt tacksam för detta i resten av sitt liv!
Så snälla, snälla snälla, kastrera era katter!

Kika på Falkenbergs djurskyddsförening om ni är intresserade av en katt, finns många söta fina som längtar efter ett nytt hem!  

I lördags hade vi kennelträff här.
Vi skulle haft det i slutet av augusti men jag fick ju någon konstig yrsel dagen innan och det slutade med en ambulansfärd till sjukhuset och en sjukhusvistelse den helgen så det blev inställt. (det verkade som att det var för mycket blodtryckssänkande medicin i kombination med väldigt varmt väder vilket gav lite vätskebrist så var inte så allvarligt som det lät)

Men nu fick vi till det och det var ett gott gäng springrar som kom hit tillsammans med sina härliga hussar och mattar. Så här någon dag efter så det som lämnar mig mest med intryck är att så många otroligt härliga människor jag fått lära känna genom de valpar som fötts här. Så snälla, genuina,hjärtliga människor. Även om vi inte umgås varje dag så är jag ändå oerhört glad att det finns så många fina människor i mitt liv. En del träffar jag oftare och en del mer sällan, många har jag tätare kontakt med genom sociala medier – som inte bara är av ondo!! – och en del har jag kontakt med när det behövs, men jag försöker att finnas till när mina valpköpare behöver råd och stöd. Tid är ju tyvärr min bristvara, att vara ensamstående mamma med intensivt 7-årigt barn är inte alltid helt lätt men jag försöker räcka till så gott jag kan!

Vi blev varjefall ett härligt gäng, till och med Gud var med oss, han hade sagt regn hela dagen tidigare i veckan men ändrade sig och gav oss lite sol och inte en enda droppe regn. Kanske inte helt vindstilla men ändå hyfsat okej. 
Vi började med en tipspromenad med spaniel/tränings/kennelrelaterade frågor och en apporteringstävling där poängen från tipspromenaden slogs ihop med apporteringen och totalsegrare där blev Malte och Jonas! Stort grattis till er i denna  prestigelösa men roliga tävling!
 

Sen visade jag hur man trimmar en springer, det är ju inte så himla avancerat att hålla en snygg vardagsklippning,  speciellt inte om man håller i ordning på pälsen på rygg och sidor. Öron,tassar och svans klipper man ju ändå så där spelar ju inte så stor roll om det har blivit lite långt men när de får för mycket päls på ryggen och sidorna, ja då är det inte gjort på en halvtimma att snygga till.
Ibland om jag snabbt vill snygga till mina så rakar jag öronen och drar med coatking och en tät kam – använder en tät luskam – på ryggen och på väldigt kort tid så ser de rätt ok ut!
Jag klipper mina med 2-3 veckors mellanrum, går det längre tid än så så kan jag tycka att de ser lite ovårdade ut. Jag borstar och kammar dem ca 1 gång per vecka. Jag har flera gånger fått frågan av valpköpare som frågar efter valpar och MÅNGA har sagt:  "För det räcker väl att man klipper dem ca 3-4 gånger om året?" Jag svarar :- Eehh, nä, jag klipper mina varannan, var 3:e vecka för att de ska se prydliga ut och en del ser lite förvånade ut då…
Ja, det blev då crash course i spanieltrimmning och sedan klippning av lite bångstyrig valp som behövde snyggas till

Medan jag klippte vidare så visade Jenny som har Dino upp Nosework och vi hade även satt upp en enklare rallylydnadsbana.
Under tiden hade jag tänt grillen och medan jag friserade vidare så grillade Manne (Elin med Stella snälla sambo) hamburgare och korv för glatta livet. Tack snälla Manne för det!
Till nästa år så kommer jag definitivt ha en som hjälper mig med ”marktjänst” dvs håller koll på grill,kaffe,te mm! Förra gången var min snälla mamma här men ville inte ta hit henne med tanke på allt det här med corona mm.
Vi fick till några gruppfoton med. Alltid kul att föreviga alla! Tusen tack för denna gång, jättekul att se er alla!!

Dagen efter öste regnet ned och det var halv storm här så det kändes verkligen som vi valde rätt dag !
Jenny och Fredrik (Dinos ägare) stannade kvar och Fredrik satte upp ny belysning i min träningshall, det var ju rätt så trötta gamla lysrör där innan men nu ser vi lite bättre. Tack Fredrik, du är en klippa!
På eftermiddagen tog jag och Jonna och hundarna det lugnt och jag började läsa i Jenny Wibäcks bok ”Starka tillsammans”. Jag fick den av ”min” Jenny, dvs Dinos matte, har bara läst något kapitel men är så bra att bli påmind om varför man tränar, för visst är det för att man ska ha roligt tillsammans med sin hund? Det är varjefall varför jag gör det men ibland kan jag känna att jag tappar bort det i jakten på poäng och meriter. Ska verkligen påminna mig själv om att hitta glädjen i själva träningen igen. Att hitta det roliga tillsammans med mina hundar. Som är mina bästa kompisar!

19 Oktober
Oj det här var en ofantligt lång måndag!
Jobb med Svedea större delen av dagen, sen var det dags för valpkurs och sen när jag kom in så skulle några valpar försäkras in. Så kan det vara vissa dagar medan andra dagar kan vara lugnare. Jag gillar ju inte att ha ett slentrianmässigt jobb så jag kan ju inte klaga för det har jag verkligen inte!

Valparna var jätteduktiga, det var avslutning på valpkursen idag, måste ju säga att de har gjort fantastiska framsteg! Fina fotgåenden, bra kontakt med sina förare, flera har en väldigt fin på och av knapp – vilket jag verkligen gillar! – och duktiga förare som fått en fin tajming. Extra kul att det har varit blandade raser och användningsområden men grunden är ju i princip detsamma för alla ändå. Kontakt är A och O för mig.  Om någon vecka börjar nästa valpkurs och även vardagslydnad så då kommer nya hundar och förare hit, ska bli väldigt kul!

Jag själv och också varit på kurs, igår åkte jag ner till Halmstad och Hanna Nilsson på kennel BlåGul. Det var rallyträning, mästarklass, vi var ett gott gäng som tränade under dagen.
Hanna hade satt upp en bana, först fick vi gå en gång och sen fick vi lite tips och sen gick vi en gång till. Sen hade Hannas man Lasse fixat lunch med goda hamburgare, efter det gick vi en ny bana.

Väldigt nyttigt att åka iväg och träna, jag måste verkligen bli bättre på det! Hanna filmade oss med, är ju så bra att se sig själv på film, då ser man de små felen man gör. Det jag framförallt ska träna på är mitt fotgående och få en ännu bättre följsamhet. Coco har bra följsamhet men vi behöver bli ännu stadigare och speciellt på högersidan, jag behöver bli bättre på att gå i samma tempo och vara stadigare med händerna. Jag behöver gå ganska raskt för att hon ska gå med i bra tempo men förhoppningsvis kanske kunna gå i något lugnare tempo och att hon har bra följsamhet ändå.

Det var en väldigt bra dag och kul att träna för någon och Hanna är också duktig på att se detaljer och bra på problemlösning!

Vi hann med att ta upp Maja med, vår båt som jag köpte förra året.
Det har verkligen varit en helt fantastisk sommar, att kunna åka ut en sväng på havet, ta med lite god mat ut, slänga i ankaret och bada ifrån båten.
Min enda besvikelse var att Kräftvagnen som ligger precis vid min båt inte var öppen så som jag hade trott. Den har endast varit öppen 2-3 gånger när jag varit där. Var otroligt sugen på att äta kräftor, det var öppet, jag beställde och så visade det sig att de inte tar varken kort eller swish!! Endast kontanter och det har jag sällan på mig. Så den planen sprack totalt. Visst man kan ju ta ut kontanter men kryllar inte direkt av bankomater här direkt...

Men i övrigt har det varit magiskt bra! Men nu är Maja tvättad och klar och inparkerad i garaget. I vinter ska den få nya överdrag på dynorna och gardiner så man kan dra för om man vill sova över där. Sen är det bara att vänta på sommaren som snart är här igen. Hoppas jag!

Coco har varit hos Karin på Aniwaves med. Jag tycker hon är lite för försiktig med apportbocken och kände att det inte riktigt stämde. Hon har en liten låsning över käkarna så hon fick behandling för det. Hon hade även en mindre reaktion på mage och tarm men inget allvarligt.

Karin jobbar med något som heter BICOM bioresonans. Jag tycker det fungerar helt superbra, har testat på både mig och flera hundar och det är ett riktigt bra komplement och bra att göra en checkup då och då. Coco har inte haft några problem så inte haft någon anledning att kolla henne innan, så det var skönt att det var så bra som det ändå var.
Om någon vecka är det min tur att få lite boost, känner mig rätt dränerad på energi så det är välbehövligt. Efter hjärtoperationen förra året så har det aldrig blivit riktigt bra, känner mig mest trött och oinspirerad. Ska göra en koll hos läkaren snart med, vi får väl se vad det visar, till dess är det nog mest att gilla läget och äta vitaminer typ..

Förra veckan hade vi sällskap här med, det var Dubbe som var här medan husse var på älgjakt. Han fick åka med när vi var ute årets sista sväng med båten med, det gillade han skarpt!
En energisk herre som ändå fogade sig i husets regler med att sitta vid dörren och vänta på sin tur att få ett varsågod innan han gick ut. Det tog ett antal försök innan han först kunde sitta stilla och sedan sitta stilla medan jag öppnade dörren och sen invänta sin tur. Coco får gå först, sen Ever och sist Dubbe, Damernas först som det heter… Han ska omplaceras pg av ändrade livsförhållanden så vet ni någon som vill ha en pigg och glad hane på 4 år så hör av er! Han har jagat en hel del, så gärna till någon som är intresserad av jakt eller som vill arbeta med sin hund. Spår, lydnad eller något annat kul, han har verkligen motor denna hunden, är nästan sugen på att behålla honom här själv men inser att det blir för mycket jobb med 2 tikar och 1 hane, speciellt när jag är själv med allting.
Nu är det hög tid att sova, upp tidigt imorgon, först jobba och sen hämta Jonna, min lilla gullunge!

Ungefär så känner jag med det här med bloggen, det hänger mycket på tiden, HINNER verkligen inte få tiden att skriva men jag gillar ju själva bloggidén så skam den som ger sig. ETT i veckan skulle väl ändå gå att få till? När man bor själv med barn (förvisso bara ett men det barnet vill då istället vara med mamma 24/7.. ) och hundar, jag ska handla, laga mat, träna hundar, klippa gräs, jobba, hämta och lämna på skola och tusen andra saker så finns ju ingen tid kvar. Ibland känns det som jag bara springer runt och inte får något gjort men det vet jag ju att så är det ju inte. 

Men så fick jag så himla fin feedback på några tidigare inlägg och kände att näe, hur himla svårt ska det vara egentligen?? Jag får skärpa mig helt enkelt ;)

I helgen var vi lydnadstävling, det var en dubbeltävling, smidigt att kunna starta 2 gånger på en dag. Det var då Coco som skulle gå i startklass. hon är en mjuk hund som behöver ha bra självförtroende och bra förutsättningar. 
I första klassen gick det helt ok, vi landade på 165 poäng vilket är uppflyttningspoäng, inga summor att höja till skyarna men bra poäng utom apporteringen där hon är lite tveksam. Och ni ska veta att jag VERKLIGEN tränat det, på alla möjliga sätt. Hon tar apportbocken väldigt försiktigt, nästan med tvekan.  
Men känns nästan som om hon har skulle ha ont i munnen med så ska kolla upp henne, har en tid på fredag för en checkup. Märker även ibland när hon äter, hon tuggar väldigt försiktigt. Har kollat i munnen och syns inget, inget som är inflammerat eller ser konstigt ut men ska kolla för säkerhetsskull!

Lagom till andra klassen så började det regna. Gick och tog på mig mina regnkläder, hade köpt nya i veckan, har SÅÅÅ tröttnat på Goretex som det regnar igenom. Kanske kan jag vara lite dålig på att impregnera mina goretexkläder i och för sig men nu kommer jag att köra med galon. Köpte mig världens skönaste jacka på Sportshopen, fodrad med! Riktigt skön alltså!! Och tack gode gud för det för när vi skulle in så HÄLLregnade det. 
Stackars Coco såg knappt någonting, hon gick och kisade för hon fick så mycket regn i ögonen. Alltså det blir ju inte något bra av det, det kan ju vem som helst förstå. Vi fick nöja oss med godkänt resultat men det räcker ju inte riktigt. Det var endast 2 ekiapge av 14 som hade uppflyttningsresultat, tyvärr var vi ju inte ett av dem. 

Fast jag kan inte förstå varför de har ett godkänt resultat, det är mellan 120 och upp till 160poäng och ett uppflyttningsresultat, från 160 och uppåt och 200 är max. Men vad ska man ha ett godkänt resultat till? Man behöver 3 st uppflyttningsresultat för att få titeln och klarar man 1 uppflyttningsresultat så får man lov att starta nästa klass (men då får man ingen titel)
Några ekipage efter oss så hade regnet lättat och när de sista gick i klassen så var till och med solen framme. Visst jag förstår att det inte alltid är rättvist men det var verkligen inte på lika villkor i den klassen. 
Och så här dagen efter så skulle jag hamna i samma situation igen så skulle jag utan tvekan lämna Walk Over. Kanske hade ekipagen efter mig också gjort det och de kunde avbrytit tävlingen i en liten stund, kanske hade de inte gjort det vad vet jag. 

Men jag vet att det ska vara roligt att tävla och jag vet också att jag är ansvarig för vilken situation jag sätter min hund i och jag vet att hon behöver bra förutsättningar. 
Det här var varken roligt eller bra förutsättningar och jag kunde utan tvekan stått över den klassen. Learning by doing kallar vi det. Det var ingen rolig känsla efter den klassen, förra helgen var vi också på tävling och det regnade då med. Jag känner nästan att jag tappar lusten för tävling när det är så. Snart börjar väl inomhustävlingarna och det blir lite bättre. Det är ju ingen som tvingar mig att tävla men det är ju egenligen ändå väldigt roligt! 
Ja vi får se, efter regn kommer solsken som de sägerså vi inväntar solen istället! 

Ha en fin måndag så LOVAR jag att återkomma nästa måndag! 

Ni har kanske märkt att det inte har varit några blogginlägg på länge. Det har varit många som har frågat efter tidigare inlägg och då har man fått scrolla och leta efter dem, det har inte gått att hitta dem i något slags arkiv/register. Jag har frågat supporten om hur jag skulle göra men de har inte kunnat hjälpa mig så det har varit lite bökigt och då tappade jag orken för det men nu har jag tillsammans med min kompis Sara fått till det och alla inlägg ligger i registret här till höger så då blir det lättare att se. Det gav mig ny inspiration, jag verkligen ogillar när jag gör saker och det inte blir bra. Gör jag saker så vill jag att det ska bli som jag tänkt mig och nu så kan vi få till det vilket känns mycket bättre! Så nu kommer det att komma mer regelbundna inlägg. 

Kommer också att släppa 2 nya kurser snart så stay tuned!!

Min tanke var att uppdatera bloggen ganska ofta, men varit lite problem med hemsida24, det är de som hela hemsidan ligger på.  De har varit väldigt bra tidigare och haft en bra support men sista åren har de tappat väldigt mycket.Tidigare fick man bra support och snabba svar, nu får man inte svar och inget händer... 
Förr kom det upp som ett arkiv där man kunde se gamla inlägg på bloggen men det gör det inte längre och det är omöjligt att få förklaring på varför...  Många frågar efter specifika inlägg och det enda som går att göra är att scrolla nedåt, det finns ingen sökfunktion längre, har frågat om det är jag som gjort fel eller varför det är som det är men ingen som kan svara på det.
De har en ny suitebuilder med där min sida skulle flyttas till för 1½ år sen men fortfarande inte hänt något så känns rätt tröstlöst....  Jag vet inte, de kanske inte jobbar så snabbt???
Men jag väntar med spänning på ett svar så en vacker dag kanske det löser sig.... 

Men härhemma så går vi i väntans tider, jag hoppas på att se några dräktighetstecken på Ever runt nästa vecka då det är vecka 3 efter parning. Än så länge ses ingenting, hon springer fortfarande som en tok, det är det bästa hon vet, att springa fort. Kanske det är för att det fläktar så skönt i öronen????? Jag vet inte men det är lika roligt att springa bortåt som hemåt, det är själva springandet som är det roliga verkar det som, själv känner jag inte samma längtan efter att springa såsom hon gör... 

Vi väntar också på att Tuva ska börja löpa, hon kanske börjar löpa imorgon, eller om 1 månad eller 2 månader, det är ingen som vet... Men förhoppningsvis börjar hon snart då hon ska paras på nästa löp så om allt går som jag vill så ska vi ha 2 valpkullar här i vår/sommar.  
I övrigt känns det ganska ok, har varit hos en annan sjukgymnast där det känns mycket bättre, jag fick en del anpassade övningar och ska även gå upp lite i tid arbetsmässigt så kommer att börja jobba på veterinärkliniken på fredag igen. Jag och Coco har också varit ute och tävlat vår första tävling så det känns som att vi går åt rätt håll igen. Att vara hemma och vara sjukskriven kan vara något av det tråkigaste som finns och dessutom ha ont gör ju inte saken bättre. 
Kändes som ett lite halvdystert inlägg och det brukar inte vara min melodi, försöker istället att se saker positivt så snart kommer ett nytt inlägg där vi ska prata lite mer om vad DU vill. För det är faktiskt det viktiga i livet, vad DU vill, inte vad dina föräldrar, dina kompisar eller grannar eller vad andra vill utan vad DU vill. Och vet DU vad DU vill?? Med livet, med jobbet, med hundträningen osv? 
Man behöver ju faktiskt inte vilja vad alla andra vill utan det som är viktigt att ta reda på i livet är vad DU vill och det som känns rätt för dig!! 

Det blev inga bilder idag heller, det får väl bli några extra en annan gång kanske :)


Vi hörs snart och så väntar jag med spänning med svar från hemsida24 ;) 
 

Har du inte köpt julklapp än och vill köpa världens bästa grej så vet jag exakt vad du ska köpa!
Jag köpte en för snart ett års sedan och jag skämtar inte när jag säger att den har förändrat mitt liv. Den gör vardagen sååå mycket enklare, jag kan lägga tiden på något mycket bättre, allt är renare och fräschare och jag är gladare. Kan det bli mer win-win?

Jag säger det bara, köp en robotdammsugare!! Och speciellt när man har hundar. Det är ofrånkomligt att det blir hår och sand mm. Alltså jag älskar mina hundar men älskar verkligen inte skiten de drar in. Att åka till stranden en dag, oavsett årstid är fantastiskt men det innebär också att det medföljer vissa sandpartiklar..
Jag gillar inte när det är sandigt på golvet, det är verkligen det värsta jag vet.
Man kan nästan dela upp mitt liv i före och efter Siri – ja hon heter så- kom in i vårt liv.
Innan – hade alltid dammsugaren framme, stressade alltid med att dammsuga innan jag tex hämtade Jonna från förskolan. Om folk ringde och ville komma förbi på spontanfika så fick jag smärre panik och var tvungen att dammsuga snabbt som attan. Det var alltid lite grusigt och hårigt på golvet oavsett hur mycket jag dammsög.
Efter – rent på golven, inte alls den stressen att jag måste dammsuga hela tiden, hela huset blir renare eftersom man inte drar med sig all skit överallt. Mina hundar är bara i köket,hallen och vardagsrummet men ändå blev det smutsigt överallt innan eftersom det fastnar på sockor och så drar man runt det i huset.
Man skulle kunna tro att jag var sponsrad att skriva det här men så bra är det tyvärr inte utan det är bara att jag tycker det är så oslagbart bra!
 

Den tid jag la på att dammsuga kan jag nu lägga på att plocka rent överallt, har man en Jonna hemma så blir det saker lite överallt..., man kan roa sig med att dammtorka om man tycker det är roligt. Eller ja, roligt är det väl inte men tyvärr nödvändigt. Eftersom jag alltid plockar undan på golvet så Siri kan jobba så är det ju inte massa saker framme så då blir det automatiskt mer städat. Jag plockar undan alla skor i hallen så redan där är det mer städat :) Sen sätter jag på Siri när vi går ut och när vi kommer in är det skinande rent. (Man kan ev tänka sig att dra ett varv med golvmoppen för extra finish). Men alltså den känslan är oslagbar!

Första gången jag satte på den så dammsög jag med den vanliga, torkade sen golvet och så satte jag på Siri. Var väl lite misstänksam, var den nu så bra som alla säger?? Men alltså hon slog alla mina förväntningar! Eftersom hon har en rulle under så rullar den upp allt, eller piskar upp det tror jag de säger?? Oavsett blir det så mycket bättre än en vanlig. Och då hade jag ändå en riktigt bra dammsugare.
Efter operationen så var jag hyfsat matt, att dammsuga fanns inte på min priolista. Tog med mig Siri upp på andra våningen, la mig i soffan med en filt och så fick hon städa. Kändes jäkligt gött att ligga och vila och tänka att nu städar jag! Och med vetskapen att hon gör det så mycket bättre än vad jag hade gjort med. Även på tjocka mattor är det grymt. Eftersom det är en rulle under så får hon upp allt hår och grus även där.
Siri var tvungen att åka in på en liten service, stötfångaren framme fastnade lite, så under ett tag nu fick jag återgå till det klassiska dammsuga själv stadiet. Märkte stor skillnad med en gång hemma även om jag dammsög varje dag.
Nu har jag inga stora trösklar där hon jobbar. Men hade jag haft det så hade jag utan tvekan tagit bort dem och lagt in plattare trösklar. Hon kan gå över små trösklar men är det för höga så fastnar hon. Men däremot så lyfter jag in henne i andra rum så får hon jobba där ett tag. Hon känner av var hon ska gå och sen stannar hon när hon är klar och går tillbaka till sin laddstation. Verkligen älsk på denna grej!!
Jag har en Neato Botvac D85, finns även med app som skickar meddelande att hon har dammsugit klart. Om man har en djur så ska man köpa en som är speciellt anpassad för det annars kommer det nog inte funka. Visst, de kan vara lite dyra men jag köpte min på Elfynd som är en lagerbutik där de säljer sånt som är te x skadat emballage mm. Tror de säljer för Elgiganten om jag inte minns fel. Sen hade jag lite flyt för det var 20% mellandagsrea så jag gav 3000 kr för min. Bästa 3000 kr jag nånsin investerat! Man kan köpa från Elfynd på nätet med annars ligger den butiken i Värnamo. Blir det något fel så skickar man iväg den till Neatos servicecenter så ett tips är att spara kartongen om det skulle vara nåt.

I övrigt har det varit omåttligt segt här. Har varit bedövande trött och matt. Visst mörkret gör sitt till men detta är nåt annat, har känt på så trött så jag inte orkat göra nånting alls. Därför har jag inte skrivit något på bloggen heller, har helt enkelt inte orkat.
Fick ju ta bort min Lisa för snart 2 veckor sen och det var väldigt ledsamt såklart. Ni kan läsa mer om det HÄR

Massa strul med inställningen av Waran, den blodförtunnade medicinen jag äter så har åkt fram och tillbaka till sjukhuset för provtagning och det har varit väldigt tjatigt och tagit all kraft från mig.
Men tror kanske vi hittat en dosering som funkar nu och insåg även att jag missat äta Folsyra som är en B-vitamin som jag behöver äta. Har missat att äta folsyra någon gång innan med och då var jag onormalt trött med så bestämde mig för att det varit därför. Vi skylle allt på bristen på folsyra!
Lika mycket som jag hatar grus på golvet så hatar jag att känna mig trött. Så nu får det vara slut med det helt enkelt!

Har även fått ok av min läkare att börja träna och då har de ”hjärtgympa” på sjukhuset som man får gå på om man vill. Visst tänkte jag, kanonbra att börja träna och där skulle vi även ha koll på mitt blodtryck, det får nämligen inte gå över 120 i det systoliska, dvs den första siffran. Det eftersom min aorta lyckades spricka.. Det är ju inget man helst opererar utan man håller blodtrycket under 120 i första hand. Som tur är har jag inte något högt blodtryck men får något eller några piller emot detta. Så jag har då varit och tränat, vi har tagit blodtrycket flera gånger under passet och det har varit helt fint. Det har verkligen varit väldigt bra men det har ju då varit jag och ett gäng äldre.. Många pensionärer kan man säga. Inte alla men många. De är jättetrevliga men har lite svårt att bestämma mig om jag verkligen blir så pepp av det.. Själva träningen är bra, för även om jag tränat mycket hemma förut så hade jag absolut inte tränat 60 minuter om jag hade gjort det själv men jag är inte sån som känner mig sjuk. Jag tror personligen att om du ÄR din sjukdom så kommer du aldrig känna dig frisk. Därför är jag inte alls för föreningar där alla är sjuka, då skulle jag känna mig ännu sjukare och jag vill känna mig frisk och jag vet att de som inte vet min bakgrund, de skulle aldrig kunna gissa vad jag varit med om. Det har varit en lång resa med operationer, 10 månader med cellgift, massa kontroller, otaliga mediciner mm. Men det är inget som påverkar mig mer än att jag äter några piller varje dag och jag kommer troligen inte att kunna springa ett marathon men det har jag väldigt få kompisar som gör ändå, känner knappt någon om jag ska vara ärlig.
Nä, jag gillar inte att grotta ner mig i dåliga saker utan jag vill alltid ha en vision om något bättre så vi får se om jag fortsätter hänga med de gamla ;) Får helt enkelt återkomma om det,
men tills dess, åk och köp en Siri! Eller köp en på mellandagsrean ;)

Vi hade ju Polly här för ett tag sen. Hon är en av Cocos valpar från sista kullen och ca 1½ år gammal.
Hon kom hit för att få behandling av Karin på Aniwaves som utför BICOM Bioresonans.
Det ursprungliga problemet var att hon hade täta löp, nu har hon ju i och för sig bara löpt i ca 1 år men hunnit löpa 4 gånger på den tiden.
Hon pendlade också i vikt och var helt besatt av mat.
Veterinärens lösning var att kastrera henne men det är ju en tråkig lösning på en sån ung tik.
Jag föreslog för My som äger henne att vi skulle testa bioresonans och vi bestämde att ge det ett försök. Eftersom My bor en bra bit härifrån så sa vi att det enklaste var att Polly fick bo här i några veckor.
Och alltså vilken underbar hund! Vissa hundar fastnar lite extra i hjärtat och Polly är en sån hund. Hon är i mina ögon en fantastisk hund. Pigg, glad, mycket bra fart, lyhörd, mycket hög förväntan vid träning - för var ju tvungen att testa henne lite ;) . Bra apportgrepp, bra fart både in och ut vid apportering, lugn inne, väldigt snäll och vänlig, snäll med barn, och väldigt väldigt gosig – men så är hon Cocos barn med som är den gosigaste som finns :) Hon har alla de egenskaper jag vill ha hos en springer.

Men, hon var väldigt smal när hon kom, vägde 16,2 kg. Och det var ju ett av problemen att hon gick upp o ner i vikt. Jag la också märke till att hon typ harklade sig och luktade lite illa ur munnen.
Vid första undersökningen så gick Karin igenom hela hunden.
Polly ska inte äta kyckling och inte gås(men det är ju inte så vanligt i hundmat), inte vete och inte majs. Hon är alltså inte allergisk men dessa saker synkar inte med hennes kropp. Det gäller att se och förstå skillnaden mellan allergisk och saker som inte är bra för kroppen.
Och det är ju vete,majs och soja som är de största bovarna för kroppen, de retar tarmen och gör den genomsläpplig och ut kommer gifter i kroppen. Samma gäller för oss människor. För dig som vill veta mer så läs om ”Läckande Tarm” eller ”Leaking Gut” som det heter på engelska. Kasein ingår där med, det är ett mjölkprotein. Dock inte att förväxlas med laktos.

Hon hade också lite för mycket stress i kroppen och problem med övre matsmältningssystemet. Inga problem med magen eller tarmar.

Vi började att byta foder till Taste of the wild, utan kyckling. Hon åt Four Friends med kyckling innan.
Hon fick även Ph-kalk för att balansera upp kroppen och Aloe Vera för att skydda mag och tarmslemhinnor.

Hon fick en behandling till så sammanlagt 2 behandlingar bara men en stor märkbar skillnad.
 

Hon bajsade enorma högar i början när hon kom, det märktes att maten bara rann rätt igenom henne. Det blev successivt mindre och mindre och även fastare. Kanske inte det roligaste att prata om men det är ju så man ser hur magens status är. Magen ÄR väldigt viktig, det är ju så att mycket av immunförsvaret sitter där precis som hos oss människor.
Det där host/harklingarna blev mer och mer sällan och man kan säga att det var som om hon hade sura uppstötningar.

Hon gick också upp i vikt och vägde 17,7 kg när hon åkte hem igen efter 3 veckor här.

Så mycket bus och lek som hon, Ever och Coco hade dessa veckor, underbart att se! Det är väldigt nyttigt för unga hundar att få vistas i en flock och rätta sig in i ledet så att säga. I början gjorde hon lite tjuvnyp när de andra hundarna nästan hade gått förbi men så fattade hon sen att så skulle man visst inte göra... Väldigt bra när de vuxna hundarna fostrar de yngre. Lisa la sig inte i så mycket i barnuppfostran. Hon nöjde sig med att dra upp överläppen om Polly gjorde saker som hon ansåg inte föll henne i smaken. Och det ska ju räcka i många fall med vilket det också gjorde, det var en väldigt nyttig erfarenhet för henne att vara här.
Vi saknar Polly här och hon är välkommen tillbaka när som helst! 
Tycker hon är fin, hon ser kanske lite lång ut men det är hon inte egentligen men eftersom hon är lite för tunn ut så ser det ut så.